feliciasmammas

Vet inte vad jag ska skriva direkt. Men dem träddades för 20 år sen och efter bara 3 månader tillsammans vart mamma med barn och ni kan ju räkna ut själva att det var jag som fanns i magen. Jag är evigt tacksam för min uppväxt, jag tycker inte dem har gjort ett fel. Jag har tex hört dem bråka en gång i hela mitt liv och då menar jag bråka, tjafsa gör ju varenda människa.. Sen är jag tacksam för att dem aldrig gav upp när jag hade det som sämst, jag var ett jävla helvete och jag var riktigt elak mot dem och hade noll respekt och idag när jag tänker tillbaka så skäms jag ihjäl, för fy fan så jag var. Jag ber till gudarna att Felicia blir långt ifrån hur jag var. Allt jag ville säga egentligen var att dem är 2 av dem viktigaste människorna i mitt liv, jag har ett speciellt band till båda två och utan deras stöd och utan dem vore jag ingenting idag. Det är tack vare dem att jag sitter här och skriver det här, som sagt jag är evigt tacksam och jag är så glad att ni finns. ♥ Jag älskar er av hela mitt hjärta.

Vilken klyscha va? Men helt ärligt så var han min allra första riktiga kärlek fast för 5 år sen när vi var tillsammans första gången. Och nu är vi back together och har en dotter tillsammans det säger väl allt? :) Vi hade bara en paus helt enkelt, på 3 år för att vara exakt. Haha. Men han är min glädje, min lycka och mitt allt. ♥ Det han ger till mig är något alldeles speciellt, det är kärlek jag inte kan få från någon annan. Jag älskar dig sweetheart.

Oj, men here we go. Jag heter Sofie och är 19 år gammal och har en dotter på 1 år. Vi bor i världens minsta håla Finspång, men fan vad jag trivs. Här har jag min familj, min andra familj (mamma, pappa, systrar, mormor, morfar, farmor) Addes föräldrar och syskon plus familjer) och mina vänner. Allt jag behöver. När jag precis fyllt 16 flyttade jag ifrån Finspång till Åtvidaberg för att gå gymnasiet. Jag gick linjen TuristHotell, ungefär som Hotell och Restaurang fast lite bredare, mer kurser och så. Jag är så glad att jag flyttade dit och fick träffa alla underbara vänner och lärare. Sen älskade jag det vi gjorde, jag brinner för det ut i fingertopparna. Iallafall, i mars 2009 fick jag reda på att jag var gravid och det fanns ingen tvekan om vad vi skulle fatta för beslut. Efter sommaren när 3:an började flyttade jag ensam upp till Åtvidaberg igen och Adde stannade kvar i Finspång för att jobba, det var ensamt och jobbigt. Men i slutet av September flyttade jag också till Finspång, till våran gemensamma tvåa. I Åtvidaberg hade vi bott i min etta. Om ni inte förstår så träffades jag och Adde i Finspång men han bodde med mig i Åtvidaberg en längre tid. Och vi har ett förslutet med varandra innan vi träffades igen och blev ett par. Men iallafall jag flyttade tillbaka hit, forsatte att plugga och åkte till skolan 2-3 ggr i veckan för att göra allt det praktiska. Och jag är så tacksam för att dem löste det för mig på bästa möjliga sätt så att jag fick ta studenten med mina brudar. Jag är så tacksam så det finns inte ord för det. Och det var inte lätt det vill jag lova er, att plugga hemma hela dagarna för det var det jag gjorde och sen åka hög- gravid till Åtvidaberg med buss och tåg (minst 2 h) 2-3 ggr i veckan och sen stå i köket och laga mat eller vara i restaurangen och servera alla gäster. Det tog på alla krafter jag hade och mina förvärkar blev inte att leka med. Men jag klara det, och jag är så stolt över mig själv.

Och det 2 November 2 veckor för tidigt föddes världens finaste Felicia, kl 18.37 hon vägde 3325 och var 49 cm lång. Det bästa dagen i mitt liv, jag vill göra allt igen. ♥

Thats it. Tror jag? Nu bor vi i Finspång i en 3:a och snart början prinsessan på dagis och jag ska börja jobba.

Jaja, nu ska jag fylla upp badkaret. Tjo.

Jaja, nu ska jag fylla upp badkaret. Tjo.